Badifolket är en etnisk folkgrupp som lever i absolut fattigdom, de flesta finns i västra Nepal. Badi är den kast som står absolut lägst i det hinduiska kastsystemet. De lever marginaliserade och ses som den mest diskriminerade folkgruppen i Nepal. Kvinnorna och flickorna tvingas från ung ålder prostituera sig för att hela familjen ska överleva. De anses vara den mest utsatta minoritetsgruppen för sexhandel och exploatering.
Badifolket kallas de ”untouchables of the untouchable” (untouchable=kastlös). Hur många badis som finns vet ingen, men enligt officiella uppgifter ska de finnas mellan 34 000 och 70 000 badi. Det motsvarar cirka 0,02 procent av Nepals cirka 30 miljoner invånare. Diskrimineringen av badis är starkast på landsbygden och i mindre samhällen. Högre kaster kan vägra köpa varor av en badi, förbjuda dem komma in i ett hus och vägra sina söner och döttrar giftermål med en badi. Men det har inte hindrat män från de högre kasterna att köpa sex från prostituerade badikvinnor.
Prostitution ödesbestämt
Prostitution är olagligt i Nepal, men är trots detta det vanligaste yrket för många badikvinnor. Enligt officiella siffror ska det vara runt 6 procent av kvinnorna som lever på prostitution. Men hur stor andel som verkligen livnär sig på prostitution är oklart, men i samhällen i västra Nepal där majoriteten är badis, ska det pågå organiserad prostitution.
Badifolket lever ofta nomadliknande liv, och äger nästan aldrig jordbruksmark. Det leder till problem i deras försörjningen då Nepal är ett land där många fattiga familjer överlever tack vare grödor från egna odlingar. En del badis lever på fiske i floderna, och på att bygga musikinstrument. Det blir allt vanligare att badis blir busskonduktörer, traktorförare eller börjar jobba på indiska fabriker.
Sexuell exploatering av badikvinnor kan härledas till den tid då folkgruppen etablerade sig i Nepal. Den historiska uppfattningen är att kvinnorna från början underhöll lokala hövdingar i väsrta Nepal, men att arbetet senare övergick till sexuella exploatering som senare ledde till allmän prostitution.
Prostitutionen sker öppet, och det är lätt för män att hitta dit. Män från alla samhällsklasser och yrken är kunder, ingenjörer, lastbilschaufförer, hotellägare, studenter, bönder, poliser, lärare osv. De är såväl inhemska män som indiska män. Badi flickor från byarna Bardiya, Dang, Seti, Salyan, Dailekh, Rolpa, Rakum tar sig till Nepalgunj i långa perioder för att prostituera sig. De hyr rum eller har ett andra hem som de arbetar i, och deras föräldrar följer med och sköter hemsysslor så att döttrarna kan använda så mycket tid som möjligt till sexhandeln. Priset är lågt så att alla ska kunna köpa sex från en badi flicka. Hela familjens försörjning vilar på inkomsterna från sexhandeln.
Socialt och kulturellt stigmatiserad
Trots att bara några få procent av badikvinnorna uppskattas officiellt vara prostituerade, så är gruppen som helhet socialt och kulturellt stigmatiserad vilket leder till att majoriteten utsätts för trakasserier och diskriminering av olika slag. Majoriteten badis är analfabeter för trots fria skolgång har många svårt att betala de kostnader som skolgången kräver som böcker, skoluniformer etc. Det är vanligt att flickor som ändå börjar skolan tvingas sluta på grund av de trakasserier de utsätts för från klasskamrater.
Diskrimineringen förstärks ytterligare av att majoriteten av badis saknar medborgarskap, trots att de är födda och bor i Nepal. Orsaken är att medborgarskap Nepal kopplas till fadern och om han inte vill ta på sig faderskapet eller om fadern är okänd, får barnet inget medborgarskap. En prostituerad som blir gravid har i stort sett inga möjligheter att få den biologiska fadern erkänd.
Född till prostitution
De badi familjer som har det bättre ställt kan låta sin flickor gifta sig och därmed undvika att leva som prostituerad. Men den övervägande majoriteten av badis är beroende av prostitution som inkomst för sin överlevnad.
Badis kvinnor har generellt små möjligheter att hitta annan sysselsättning även om de skulle vilja det då de redan som barn introduceras in i yrket. Enligt en rapport Prelimaninary Assessment about Badi Community, så vet flickorna redan tidigt i barndomen att ett liv som prostituerad väntar dem. Deras föräldrar och andra inom den egna gruppen talar om det för dem att det är enda yrket de kan ha. Kvinnorna i deras omgivning, inklusive mödrarna arbetar på daglig basis inom prostitution. Detta i kombination med att flickorna sällan går i skolan, har lite kontakt med yttervärlden leder till att prostitutionen kan fortsätta, och flickorna inte ser andra inkomstmöjligheter.
Flickorna får tidigt lära sig allt om sex från sina kvinnliga anhöriga, från mammorna äldre systrar och andra kvinnor id eras närhet, hur de ska klä sig och attrahera män. En del flickor börjar sin yrkesbana på egen hand, men vanligast är att familjerna introducerar flickorna som får ta emot männen i föräldrahemmet till en början.
Badis har även speciella ritualer för att initiera flickan i den sexuella akten. Själva ritualen arrangeras vanligtvis av modern, som samlar män med pengar och makt, och den som betalar bäst för möjlighet att ha sex med flickan. Han kan behålla henne från en dag till sex månader, innan hon måste lämna honom för att börja sin egen yrkesbana.
Vanligt är sedan att mamman hjälper dottern att få kunder och även tar hand om inkomsterna. Så småningom sköter flickan sina egna affärer. Men prostitutionen är fortsättningsvis en ”familjeaffär”. Sexköparen kan innan ”affären” sätta sig ned och ta ett glas raksi (hemgjord brännvin) och sitta ned och prata med flickan och föräldrarna innan han går iväg med flickan in i ett annat rum i huset för att få det han betalat för.
Se Thomas Cox, antropolog Tribuvan University Kathamndu som skrivit om Badis.