Det finns alltid en möjlighet till förändring, men det kan ta både tid och kosta pengar. Oftast i kombination. Men tillsammans med andra som vill samma sak går det att förändra. Som Dalai Lama sagt: Ingenting varar för evigt! Det är också vårt motto.
Sanita och Anira fick hjälp
En mammas kamp för sin funktionshindrade dotter
Anira har ryggmärgsbråck och kunde varken gå eller sitta. Hon fick ingen hjälp av sjukvården i Nepal. När pappan villa slänga ut Anira på gatan och mamma Sarita vägrade så övergav pappan familjen och kvar stod Sarita med en handikappad dotter, utan jobb, utbilding och mat för dagen.
Aniras medfödda ryggmärgsbråck innebar att hon varken kan hålla avföring eller urin utan är beroende av blöjor. Men blöjor är så dyrt att det hade mamman inte råd att köpa. När vi träffade henne var hon nästan 7 år och hade fått viss sjukvårdshjälp, men operationen hade inte blivit av, den operation som skulle kunnat göra så att hon skulle kunna gå.
Mamma Sarita berättar hur det gick till när Aniras pappa ville lämna henne på gatan och överge henne. Det luktade illa av hennes urin och avföring i rummet där familjen på fem personer bodde. Hennes man ställde då ultimatum och sa att om Sarita vägrade att överge flickan så skulle han lämna sin fru.
Ett öde som inte är helt ovanligt i familjer med funktionsnedsatta barn. Men Sarita valde sin dotter och lät maken gå. Sarita som var lågutbildad med begränsad skolgång hade små möjligheter att få ett jobb. Den enda som då stod till buds var att börja arbeta på en dansbar. Där ska kvinnorna underhålla männen, dansa lättklädda och ofta också ta emot gästerna i små kabiner som finns bakom scenen. Men man får en lön och Sarita kunde ett tag jobba där och försörja sig och dottern. En inte ovanlig lösning för en desperat mamma som vill ge sitt barn en chans att leva ett drägligt liv.
CITAT FRÅN SARITA?
Så förändrades allt när det kom fältarbetare från hjälorganisationen Chhorri till dansbaren. De hjälpte Sarita att få utbildning till chaufför och hon kunde nu börja arbeta som taxichaufför i en Tuk Tuk-taxi. Men hjälpen till Anira uteblev då pengarna saknades.
Vändningen kom när Eva genom föreningen Gatubarn i Nepal kunde samla in pengar till Aniras sjukvård, och vissa kontakter i Nepal ledde till att Anira fick den operation och sjukvård hon behövde. Idag går Anira i en skola som är anpassad för barn med funktionsnedsättningar. Anira har fått båda höfterna opererade och har lärt sig gå med skenor på benen. Handikapphjälpmedel, blöjor och annat som behövs betalas av faddrar i USA och Sverige.
Detta är ett exempel av många för att förstå varför kvinnor hamnar på en dansbar. Det finns många i liknande situation och gemensamt för dem alla är i grunden en extrem fattigdom, brist på försäkringar och sociala skyddsnät.