Sharmilas öde, en kamp mot sexlaveri i Nepal har författarna Eva Holmberg Tedert och Ingela Östlund arbetat med sedan 2015. Boken köper du här.

Nepal är en av världens stora leverantörer av kvinnor till sexindustrin, när tusentals flickor och unga kvinnor varje år försvinner och sedan säljs som slavar till bland annat bordeller i Indien. De är alla offer för den tredje största organiserade brottsligheten i världen – människohandel. Författarna vill genom boken rikta uppmärksamhet mot människohandeln och det moderna slaveriet, de största brotten som pågår mot mänskligheten.

Sharmilas öde, en kamp mot sexslaveri i Nepal är en unik samling berättelser om ett 20-tal kvinnors erfarenheter som slavar, främst på bordeller i Indien. Kvinnorna har haft en uttrycklig önskan om att berättelserna ska spridas. Den nattsvarta verklighet de erfarit visar hur systematiskt och organiserat människohandlarna arbetar. Utan risk att gripas och lagföras. Korruption, politisk oförmåga, fattigdom och kulturella faktorer bidrar. Idag uppskattas bara i Indien, att hundratusentals kvinnor och barn från Nepal är offer för olika former av slaveri. I hela världen finns det över 40 miljoner moderna slavar enligt FN. Många av dem är från Nepal.

Boken innehåller också en gedigen genomgång av fakta i ämnet. Om allt från slaveriets historia till dagens internationella konventioner som antagits av FN och dess medlemsstater för att bekämpa trafficking och slaveri. Det beskrivs också vad Sverige gjort hittills i ämnet.  

Men boken ger också hopp om förändring. Genom berättelsen om en medelålders kvinna från Sverige, som en dag möter en av Dalai Lamas närmaste män, Pema Dorje. Ett möte som förändrar hennes liv. 2010 började författaren Eva Holmberg Tedert på uppmaning av Pema Dorje att hjälpa gatubarn i Nepal. Snabbt fick hon den skrämmande insikten om varför flickorna försvann spårlöst. Sedan dess har hon bekämpat trafficking i Nepal genom stöd till flickor och familjer i riskzon.  

Vill du stödja arbetet mot trafficking?
Då kan du göra det genom att köpa boken. Alla pengar går oavkortat till att finansiera vårt eget arbete med boken, tryckkostnader och informationsspridning och upplysning. Överskottet går till organisationer i Nepal som arbetar mot trafficking.

Boken planeras gs ut på engelska under 2022/2023.

En berättelse ur boken:

Sanita överlevde övergreppen på indisk bordell

Nu hjälper hon utsatta kvinnor i Kathmandu

Text Nadja Östlund Groop
Varje år kommer hundratusentals turister till Nepal för att vandra och klättra bland de många 8000-meterstopparna i Himalaya. Inte konstigt när världens högsta berg, Mount Everest, ligger här. Men Nepal är också ett av världens fattigaste länder. Med en infrastruktur och levnadsförhållanden som närmast kan betraktas som medeltida är det ett land med stora svårigheter. Svårigheter som drabbar de nepalesiska kvinnorna mycket hårt.

Människohandel är ett stort problem i Nepal, främst till grannlandet Indien. Fattigdomen och det historiskt befästa kastsystemet anses som de viktigaste faktorerna till att nepalesiska kvinnor och barn lätt faller offer för trafficking. Trafficking kallas för det moderna slaveriet, och innefattar både sexslaveri och slavarbete i till exempel fabriker och på byggarbetsplatser. Problemet har lyfts i landet på senare år och många NGO:s som arbetar mot trafficking har vuxit fram.

De kallar sig överlevare

En av organisationerna är Shakti Samua, vilket också är den första organisationen i världen som är både grundad och driven av traffickingöverlevare. De vill inte vara offer, trots att de blivit bestulna många år av sina liv i indiens bordeller. Istället kallar de sig själva överlevare, eftersom deras mål är att återta makten över sitt liv och vinna tillbaka sig egen och samhällets respekt, trots sin historia. De som blivit sålda, misshandlade och våldtagna, men lyckats överleva sina erfarenheter.

Såldes till bordell som 13-åring

Sommaren 2015, några månader efter de stora jordbävningarna som raserade stora delar av Nepal, besökte jag huvudstaden Katmandu i egenskap av fotograf för ett svenskt projekt där syftet var att intervjua kvinnor som sålts som sexslavar till indiska bordeller. En av de kvinnor som vi träffade var 40-åriga Sanita. Hon är en av tusentals kvinnor som fått hjälp av Shakti Samua att mentalt och fysiskt överleva sina erfarenheter från den indiska sexindustrin.
Sanita är klädd i en rosa sari och ser ut som vilken nepalesisk kvinna som helst. Ändå har hon varit med om saker de flesta inte ens kan föreställa sig. Hon berättar hur hon blev såld till en bordell i Indien när hon var 13 år.

Sanitas historia började med att hon flydde från hembyn till Katmandu när hennes familj ville gifta bort henne. I huvudstaden fick hon jobb på en mattfabrik under slavliknande arbetsförhållanden. En dag tog några män kontakt med henne via en arbetskamrat. De berättade om möjligheten till ett bättre liv i deras familjeföretag och Sanita kände förtroende för dem:
– De brukade kalla mig syster, så jag tänkte att de kanske älskade mig, berättar hon.

Lurades in i fångenskap

Hon följde med de två männen till Indien i hopp om ett bättre liv. Gränsen mellan Indien och Nepal är lång och lätt för smugglare att passera. Väl i Indien lämnade de av henne till en kvinna i Bombay. Hon fick mat, möjlighet att rengöra sig och rena kläder. Eftersom det var en kvinna, så antog Sanita att det gick att lita på henne. Först när männen åkt berättade kvinnan vad som egentligen hade hänt. Männen hade sålt henne för 16000 rupier, runt 2000 svenska kronor. Om hon ville åka hem igen skulle hon behöva betala tillbaka skulden. Det var början på många års fångenskap i de indiska nöjeskvarteren.
Enligt Amnesty är det oftast minderåriga flickor som utsätts för trafficking. Många följer med frivilligt i början, i tron om att de ska få ett annat jobb eller ett bättre liv. Det är svårt att fastslå siffror när det gäller hur många som utsätts för människohandel i världen eftersom mörkertalen är höga. Enligt The Guardian uppskattar nepalesiska socialarbetare att det år 2013 var runt 200 000 nepalesiska flickor och kvinnor som arbetade i indiska bordeller.

”Såldes en andra gång”

Sanita berättar att hon stannade på den första bordellen i några månader innan hon såldes vidare, därför att hon ansågs för liten för den sortens gäster som kom dit.
De var storvuxna män, turister, främst från länder i Afrika, och rika män från Mellanöstern som kom och hyrde en ung flicka i flera dagar, upp till flera veckor. De klagade på att jag var för liten.
På den andra bordellen blev hon kvar i nästan sju år, men exakt hur länge vet inte Sanita. Det var en billigare bordell, dit främst indiska och nepalesiska män kom. Sanita vägrade först att ha sex med kunderna och stängde in sig på toaletten när männen kom. Men både ägaren och de andra flickorna som jobbade där sade att hon måste jobba för att kunna betala av sin skuld och bli fri. Efter ett tag såg hon ingen annan lösning och gav upp sin protest.

Yngsta flickan på bordellen var 11 år

Sanita var inte den enda nepalesiska flickan där. Det var ungefär 15 flickor, de flesta från samma område i Nepal. Nepalesiska flickor anses vackrare med sin ljusare hy, och det sägs att den som ligger med en oskuld från Himalaya botas från HIV. Den minsta flickan på bordellen var elva år och hade blivit såld av sin egen far.
Hon brukade vara blodig överallt. Och hon brukade förbanna sin fader hela tiden och grät hela tiden. Det var så flickans dagar såg ut, berättar Sanita.
Sanita berättar att hon den första tiden ständigt hoppades på att det skulle komma någon och rädda henne. Hon och de andra flickorna var ofta inlåsta på bordellen och ibland visste hon inte om det var dag eller natt. Både poliser och militärer tillhörde sexköparna, men ingen hjälpte flickorna.

En dag blev hon fri

Efter sju år hade Sanita lyckats betalat tillbaka sitt lån och fått tillräckligt mycket pengar för resan hem. Sanita hade tur som blev välkomnad tillbaka av sin mamma och pappa. Hon har aldrig berättat för dem om det hon varit med om. Skammen och rädslan att bli utfryst är för stor. Hon säger att hennes bröder hela tiden varit skeptisk mot henne, och att hon vet att det viskats bakom hennes rygg. Att sälja sig själv anses vara att ge upp familjens värdighet. Men många andra traffickingöverlevare bemöts inte lika kärleksfullt som Sanita. Ofta blir de utstötta av familjen och byn. I många fall kan det vara deras egen familj som sålt dem.
Det var först när hon blivit inlagd på sjukhuset för sina HIV-komplikationer och träffade Shakti Samua som hon vågade lätta på sitt hjärta.
–        Det var första gången som jag berättade min historia för någon, tretton år efter jag kom tillbaka. Det var verkligen en befrielse för mig, säger hon.

Så förebyggs trafficking

Idag jobbar Sanita på organisationen Shakti Samua för att själv hjälpa andra överlevare. De arbetar både förebyggande med utbildningsprojekt, driver flera hem för kvinnor som överlevt trafficking och de kämpar för att dessa kvinnor ska accepteras av samhället.
Under vår resa i Nepal träffade vi många som vittnade om en stor brist på framtidstro. Men små ljusglimtar börjar dyka upp i mörkret, när traffickingproblemet lyfts i samhället. Sanita vet vad som behövs för att förhindra att det som hänt henne, drabbar fler flickor. De flesta flickorna kommer från fattiga familjer och har ingen utbildning. Folket som bor i de fattiga byarna behöver få kunskap, annars är det stor risk att flickorna luras in i prostitution. 

Att utbildning är lösningen till mycket är inget nytt för oss polkandare. (Nadja studerade politisk kandidatexamen, när artikeln skrevs) Utbildade kvinnor lyfter både sig själva och samhället på samma gång. Med hjälp av kvinnor som Sanita och upplysta studenter som oss, kan medvetenheten om trafficking-problemet spridas. Det är aldrig försent att hjälpa ännu en flicka till ett värdigt liv.